Allt fler VA-huvudmän står inför ett omfattande byte från mekaniska vattenmätare till digitala och fjärravlästa mätare. Tekniken kan ge säkrare debiteringsunderlag, snabbare upptäckt av läckor och bättre kunskap om ledningsnätet. Men mätarbytet är inte bara ett teknikprojekt. Det aktualiserar också frågor om ansvar, tillträde, ändring av mätarplats, avgiftsuttag, personuppgifter och informationssäkerhet.

Mer än ett vanligt mätarbyte

Vi står inför ett stort teknikskifte när det gäller mätning av dricksvatten och många kommuner ska byta ut i stort sett alla vattenmätare i närtid. Teknikskiftet innebär därför inte bara att en gammal mätare ersätts med en ny. I många fastigheter behöver huvudmannen samtidigt ta ställning till om den befintliga mätarplatsen är lämplig och om fastighetsägaren kan krävas på åtgärder före bytet. En fråga som därför aktualiseras är i vilken utsträckning huvudmannen kan kräva att mätarplatsen anpassas till den nya mätaren.

Digitaliseringen för dessutom med sig andra frågor, bland annat om kundinformation, personuppgifter och informationssäkerhet.

Får huvudmannen ställa krav på konsol?

En av de vanligaste frågorna vid dagens mätarbyten är om fastighetsägaren kan krävas på installation av vattenmätarkonsol.

Det korta svaret är ja, åtminstone utifrån nuvarande praxis. Frågan är dock inte slutligt avgjord eftersom den ännu inte har prövats av högre instans.

Enligt LAV ansvarar huvudmannen för vattenmätaren, medan fastighetsägaren ansvarar för en lämplig mätarplats. Huvudmannen ska också godkänna mätarplatsen enligt ABVA/KFVA. Fastighetsägaren ska se till att platsen uppfyller de krav som behövs för mätarens installation och funktion, men det är huvudmannen som måste ange vilka åtgärder som krävs.

Som utgångspunkt får huvudmannen ställa funktionskrav för att skydda den allmänna VA-anläggningen, men inte krav på specifika tekniska lösningar, så kallade installationskrav. Ett exempel på ett funktionskrav är att mätaren inte ska orsaka skadliga belastningar på ledningarna.

Trots detta har domstolar vid flera tillfällen ansett att fastighetsägare varit skyldiga att installera konsol. I ett fall blev huvudmannen dessutom skadeståndsskyldig efter en vattenläcka eftersom fastighetsägaren inte informerats om att konsol krävdes. Nyligen kom även ett nytt avgörande där en fastighetsägare inte fick gehör för sin vägran att bland annat installera konsol.

VA Strategis bedömning är därför att huvudmannen kan ställa krav på att konsol monteras. Samtidigt ligger ett sådant krav nära ett krav på en specifik teknisk lösning. Hur långt huvudmannen får gå när det gäller sådana installationskrav är fortfarande oklart. Ett vägledande avgörande från överdomstolen skulle ge välkommen klarhet.

Kan samma krav ställas när mätarplatsen tidigare har godkänts?

I Svenskt Vattens aktuella förslag till kommunala föreskrifter om användning av den allmänna VA-anläggningen (KFVA) finns en bestämmelse som anger att huvudmannen bestämmer om en tidigare godkänd mätarplats behöver ändras. Denna bestämmelse är ny.

Det finns stöd för att huvudmannen kan underkänna en tidigare godkänd mätarplats om förutsättningarna har förändrats. Om fastighetsägaren då vägrar att åtgärda mätarplatsen har huvudmannen också flera möjligheter enligt LAV att få kraven genomförda. Ett tidigare godkännande innebär alltså inte att mätarplatsen är godkänd för all framtid.

Frågan är dock om det finns stöd för att huvudmannen fritt kan bestämma att en tidigare godkänd mätarplats ska ändras? Det bedömer VA Strategi som osäkert i dagsläget.

Förbrukningsdata kan vara personuppgifter

Det bör uppmärksammas att digitala vattenmätare kan aktualisera dataskyddsfrågor. Om de uppgifter som samlas in kan kopplas till en identifierad eller identifierbar fysisk person kan bestämmelserna i GDPR bli tillämpliga. Eftersom tätare avläsning genererar mer detaljerad information om förbrukningsmönster än traditionell årsavläsning bör VA-huvudmannen utreda hur uppgifterna ska hanteras för att säkerställa att behandlingen sker i enlighet med gällande dataskyddsregler.

VA-huvudmannen bör även klargöra roller och ansvar mellan berörda aktörer, exempelvis systemleverantörer och andra externa parter, samt säkerställa att informationssäkerheten är tillräcklig genom hela hanteringskedjan. Frågor om behörighetsstyrning, loggning, incidenthantering och eventuella personuppgiftsbiträdesavtal kan behöva beaktas beroende på hur lösningen utformas.

Fyra frågor att reda ut före mätarbytet

Digitala vattenmätare innebär mer än ett teknikskifte. För att mätarbytet ska kunna genomföras på ett rättssäkert och effektivt sätt behöver VA-huvudmannen se över både regelverk, kommunikation och interna processer. Nedan följer några centrala frågor som bör vara utredda innan bytet påbörjas.

1. Regelstödet: Är VA-taxa, ABVA/KFVA och tekniska anvisningar samstämmiga när det gäller mätare, mätarplats, tillträde och kostnadsansvar?
2. Kundinformationen: Framgår det vad som ska bytas, varför bytet sker, hur besöket går till och vilken funktion den digitala tjänsten har?
3. Dataskyddet: Har VA-huvudmannen bedömt om de uppgifter som samlas in utgör personuppgifter och, om så är fallet, vilka dataskyddsfrågor som behöver hanteras?
4. Säkerheten: Har VA-huvudmannen analyserat vilka krav som bör ställas på exempelvis behörighetsstyrning, loggning, incidenthantering och driftssäkerhet?

Digitalisering löser inte ansvarsfördelningen – den synliggör den

Digitala vattenmätare kan ge stora nyttor för både VA-verksamheten och de avgiftsskyldiga. Men när teknik, avgiftsuttag och behandling av data förs samman blir otydliga ansvarslinjer snabbt synliga. Ett lyckat mätarbyte börjar därför inte vid mätarplatsen, utan i styrningen, med uppdaterad ABVA/KFVA, genomtänkta avtal, säkra system och tydlig kommunikation. Då kan digitaliseringen bli ett stöd för en rättssäker och förtroendeskapande VA-verksamhet istället för en ny källa för tvister.