Naturvårdsverket har nu redovisat sitt uppdrag att analysera avloppsvattendirektivet och föreslå hur det ska genomföras i svensk lagstiftning. Uppdraget, som presenterades den 29 januari 2026, innehåller både förslag till författningsändringar och en konsekvensanalys. Vi på VA Strategi har länge väntat och varit nyfikna på vilka ändringar i LAV som direktivet kan komma att medföra. Är du nyfiken som vi?

Bakgrund: Kort om avloppsdirektivet

Innan vi går igenom de nya lagförändringarna så ska vi kort förklara vad avloppsdirektivet är.

EU:s avloppsdirektiv styr kort förklarat hur avloppsvatten ska hanteras. Det röstades igenom i slutet av 2024 och trädde i kraft den 1 januari 2025. Sverige ska ha infört reglerna i svensk lag senast den 31 juli 2027. Syftet är att skydda vattenmiljön och tydliggöra reglerna för utsläpp av både hushålls- och icke-hushållsspillvatten. Naturvårdsverket har därför haft i uppdrag att föreslå de lagändringar som behövs.

Förslag till ändringar i LAV

Tillbaka till LAV och förslaget. Naturvårdsverket fick som sagt i uppdrag att redovisa hur direktivet ska införlivas i svensk rätt och vilka förändringar i lagstiftningen som detta skulle innebära. Naturvårdsverkets förslag innehåller som nämnt några ändringar i LAV. Bland annat föreslås att en definition av industriutsläppsverksamhet läggs till i 2 § LAV där vi hittar alla definitioner.

Definitionen i 2 § LAV föreslås se ut så här:

industriutsläppsverksamhet: en verksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp och utsläpp från djuruppfödning, senast ändrad genom direktiv (EU) 2024/1785 av den 24 april 2024 om ändring av Europa-parlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp och rådets direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall, och

… (fortsättning enligt tidigare i 2§ LAV)

Förslag till ytterligare paragrafer

Men nu till det kanske mest spännande, det föreslås nämligen även tre nya paragrafer. Dessa är:

En ny 22 a §

Sådana särskilda villkor som avses i 22 § ska särskilt ta hänsyn till att

1. den tillkommande förorenings-belastningen inte ger upphov till en sådan ökad förorening eller störning att vattenmiljön i recipienten försämras på ett otillåtet sätt eller äventyrar möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm med tillämpning av 5 kap. 4 § miljöbalken,
2. den tillkommande förorenings-belastningen från en industri-utsläppsverksamhet inte får innebära att belastningen på recipienten ökar jämfört med om industriutsläpps-verksamheten hade haft egen rening enligt reningskrav i föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 9 kap. 5 § miljöbalken,
3. de utsläppta förorenade ämnena inte hindrar den allmänna anläggningens drift eller äventyrar personalens hälsa,
4. den allmänna anläggningen är utformad och utrustad för att minska de utsläppta förorenade ämnena, och
5. att det finns de miljötillstånd som krävs för den ökade belastningen på den allmänna anläggningen.

En ny 22 b §

Innan en huvudman för ett ledningsnät ingår avtal enligt 22 § ska denne samråda med huvudmannen för det avloppsreningsverk som ska hantera den ökade föroreningsbelastningen.

Och slutligen även en ny 23 a §

Innan kommunen antar kommunala föreskrifter enligt 23 § ska de inhämta de upplysningar och yttranden som behövs från berörda huvudmän för ledningsnät och avloppsreningsverk.

Varför en ny 22 a §?

Den som vi ska lägga fokus på idag är 22 a §. För att kunna reda ut vad som föreslås så måste vi gå till en av de bestämmelser som redan finns i LAV, nämligen 22 §. I VA-huvudmannens uppdrag ingår i första hand arbete inom verksamhetsområdet. Huvudmannens skyldigheter inom verksamhetsområdet regleras som tidigare nämnt i LAV men även i kommunernas ABVA och av taxan. I de flesta fall finns det därför inget behov av avtal. LAV innehåller däremot ett fåtal bestämmelser som förtydligar att och när det kan finnas anledning att teckna avtal även inom verksamhetsområdet. Bland annat återfinns 22 § LAV som säger att om en fastighets VA-förhållanden påtagligt avviker från de förhållanden som i övrigt råder i en allmän VA-anläggnings verksamhetsområde, får huvudmannen träffa avtal med fastighetsägaren om särskilda villkor för användningen av VA-anläggningen. Exempel på detta är avtal med industrier om vatten eller avlopp som i kvalitet och kvantitet inte anses utgöra normala hushållsändamål.

I 22 § framgår det alltså i gällande lagstiftning att VA- huvudmannen får träffa avtal med fastighetsägare om särskilda villkor för användningen av VA-anläggningen. I den föreslagna 22 a § förtydligas vad Sådana särskilda villkor som avses i 22 § särskilt ska ta hänsyn till.

Bakgrunden till Naturvårdsverkets förslag om att införa en ny paragraf i lagen om allmänna vattentjänster är artikel 14.1 i direktivet. Där ställs krav på att utsläpp av icke-hushållsspillvatten till ledningsnät och reningsverk ska omfattas av på förväg fastställda regler eller särskilda godkännanden som beslutas av en behörig myndighet eller ett annat behörigt organ.

Men vad betyder det här i praktiken?

Naturvårdsverket menar på att ett sådant “särskilt godkännande” skulle kunna vara ett avtal mellan VA-huvudmannen och verksamheten enligt 22 § LAV.
Så vad innebär då den nya 22 a §? Enligt Naturvårdsverket är den föreslagna 22 a § bestämmelsen framför allt ett förtydligande. Förslaget syftar till att klargöra under vilka förutsättningar en VA-huvudman får ta emot icke-hushållsspillvatten och vad som behöver regleras i avtalet. Samtidigt konstateras att utsläpp redan i dag i stort sett är reglerade genom förbudet i 21 § LAV. Därför handlar förändringen främst om administration och tydlighet – inte om att införa helt nya materiella krav.

VA Strategis reflektioner

Vi på VA Strategi har länge sett att många VA-huvudmän och kommuner upplever att det är svårt att veta vad som faktiskt går att avtala om. Även frågor när det gäller icke-hushållsspillvatten har blivit allt vanligare. Det är inte sällan vi får frågor som: Vad får vi kräva? Vad måste vi kräva? Vad får vi inte kräva?
Även om utsläpp till det allmänna ledningsnätet redan i dag i huvudsak regleras genom det generella förbudet i 21 § LAV, har osäkerheten kring just avtalen varit påtaglig. Det är just därför vi välkomnar förslaget. Inte bara för att det genomför avloppsdirektivet utan för att det ger VA-huvudmannen något så viktigt som tydligare ramar att luta sig mot.

Förslaget är som nämnt till stor del administrativt. Det handlar mer om att förtydliga under vilka förutsättningar en huvudman får träffa avtal om att ta emot icke-hushållsspillvatten än om att införa helt nya materiella krav. Men i praktiken är det här förtydligandet betydelsefullt. När ramarna blir tydligare blir det också enklare att agera rättssäkert, konsekvent och likvärdigt gentemot verksamhetsutövare.
Samtidigt förstår vi att den föreslagna bestämmelsen skulle kunna innebära mer administration. Det kan också kräva ett närmare samarbete inom kommunen, inte minst mellan VA-verksamheten och miljöfunktionen. Olika kompetenser behöver prata mer med varandra och landa i gemensamma bedömningar.

Men detta i sig behöver inte vara något negativt. Det blir alltmer tydligt, inte minst i ljuset av de nya bygglovsreglerna som kom i höstas, att ett nära samarbete mellan kommunens olika delar är avgörande. När VA, miljö och andra funktioner arbetar tillsammans redan från början blir både planering, kommunikation och praktisk hantering smidigare.

Så ja, det kan innebära ett visst ökat administrativt arbete. Men vi menar att vinsten i form av ökad tydlighet, bättre samordning och tryggare beslutsfattande väger tyngre – och givetvis efterlevnad av avloppsdirektivet!

Övriga förslag på tillägg och förändringar rymmer såklart också viktiga frågor som vill diskutera närmare med er, antingen i framtida artiklar eller i samtal och nätverkssammanhang.