Vi får ofta frågor om vilka krav VA-huvudmannen kan ställa på fastigheters VA-installationer. Ett exempel är att fettavskiljare behövs på fastigheter, ett annat är behov av oljeavskiljare. Kan vi kräva att en fastighetsägare eller verksamhetsutövare installerar en fett- eller oljeavskiljare? Frågan är komplex eftersom flera olika lagstiftningar och föreskrifter kan aktualiseras, däribland miljöbalken, LAV och kommunens ABVA. Dessutom har kommunen och VA-huvudmannen olika ansvar och tillgång till påtryckningsmedel. I ett nytt mål har Mark- och miljööverdomstolen prövat frågan om krav på oljeavskiljare på en fastighet i relation till kommunens ABVA. I månadens artikel sammanfattar vi målet och ger våra kommentarer.

Målet gällde en fastighet med en fordonstvätt som drevs av ett bolag. Bolaget renade vattnet från fordonstvätten på fastigheten innan det släpptes till den allmänna spillvattenanläggningen. Miljönämnden i kommunen hade förelagt bolaget att vidta åtgärder på fastigheten, bland annat att en oljeavskiljare motsvarande klass 1 skulle installeras och att oljeavskiljaren skulle vara försedd med en automatisk avstängningsventil, avluftning, provtagningsanordning och larm. Föreläggandet hänvisade även till ”tilläggsbestämmelser till ABVA”, som innehöll motsvarande krav på avloppsvattnets kvalitet.

Bolaget överklagade föreläggandet till Länsstyrelsen, som gick på kommunens linje. Länsstyrelsens beslut överklagades sedan till mark- och miljödomstolen i Växjö som gjorde samma bedömning. Även denna dom överklagades och frågan togs därmed upp i Mark- och miljööverdomstolen.

Bolaget anförde som grund för sina överklaganden att den befintliga reningsanläggningen var miljömässigt bättre än att använda en oljeavskiljare motsvarande klass 1 och att ett byte till en sådan oljeavskiljare inte skulle innebära ett bättre reningsresultat. Vidare presenterade bolaget provtagningsresultat, en konsultutredning och ett egenkontrollprogram. Bolaget ansåg dessutom att kostnaden för att följa föreläggandet var oproportionerligt stor i förhållande till miljönyttan och att kommunen därför inte hade grund för föreläggandet.

I målet hänvisades både till miljöbalken (MB) och till LAV. Grunden för Miljönämndens föreläggande finns i MB men eftersom fastigheten var ansluten till den allmänna spillvattenanläggningen blev även LAV aktuell till viss del. I sitt resonemang använde sig MÖD även av kommunens ABVA och tilläggsbestämmelser till ABVA.

MÖD:s bedömning var att kommunen hade rätt att ställa kraven i föreläggandet. Föreläggandet skulle alltså inte upphävas. Verksamhetsutövaren var därmed skyldig att installera en oljeavskiljare enligt miljöbalken och Miljönämndens föreläggande.

VA Strategis kommentarer

I den här domen får vi bekräftat att kommunen, i egenskap av tillsynsmyndighet, får förelägga fastighetsägare att vidta behövliga åtgärder på en fastighet. I det här fallet innebar det att ställa krav på oljeavskiljare inne på en fastighet för att förhindra utsläpp till den allmänna VA-anläggningen.

För VA-huvudmannen finns inte någon sådan rättighet. VA-huvudmannen har därmed inte juridisk rätt att besluta om förelägganden för en fastighetsägare på samma sätt som kommunen gjorde i det här fallet – trots att konsekvenserna av otillräcklig rening på en fastighet mer sannolikt drabbar VA-huvudmannen och i förlängningen VA-kollektivet.

I det här målet ser vi dock att kommunens och VA-huvudmannens arbete och behov kan gå in i varandra, och även VA-huvudmannen kan ha nytta av kommunens möjlighet att besluta om förelägganden genom att åtgärderna gör att spillvattnet inte innehåller lika mycket föroreningar. Att det finns ett samarbete kan också vara gynnsamt för kommunens tillsyn, som i det här fallet där VA-huvudmannen och kommunen ställer samma krav på verksamhetsutövare. Det innebär en tydlighet såväl för kommunmedborgaren som för tjänstemännen.

Vilken betydelse hade kommunens ABVA och tilläggsbestämmelser för domstolens bedömning?

Något som vi på VA Strategi noterade när vi läste den här domen var att domstolen hänvisade till kommunens ABVA och tilläggsbestämmelser till ABVA. Så här beskrivs tilläggsbestämmelserna:

Krav på avloppsvattnets kvalitet vid utsläpp från industrier och andra verksamheter till VA SYDs allmänna avloppsanläggningar.

Bestämmelserna är beslutade av VA SYDs förbundsstyrelse 2010-02-09 och de gäller från 2010-04-01.

Domstolen konstaterade att ABVA är en kommunal föreskrift som är bindande för den som är ansluten till den allmänna VA-anläggningen men uttalade sig inte om tilläggsbestämmelsernas allmänna giltighet. Däremot ansåg domstolen att kommunen kunde ställa krav som motsvarade de som fanns i tilläggsbestämmelserna. Nedan finns ett citat från domen som visar på domstolens inställning till ABVA och tilläggsbestämmelser.

Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det som bolaget har anfört i fråga om proportionalitet inte hindrar nämnden från att i detta fall ställa krav i nivå med ABVA och dess tilläggsbestämmelser.

Notera att domstolen tydligt markerar att detta är ett krav som kan ställas i det enskilda fallet och vi vet inte om det gäller i allmänhet. Visserligen kan inga säkra slutsatser dras av detta citat, men kanske är detta ett sätt att poängtera att ABVA och dess tilläggsbestämmelser inte alltid kan läggas till grund för förelägganden.