Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har i en ny dom återigen prövat frågan om skäligheten i uttag av anläggningsavgift enligt lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Domen handlar om avgiftsuttag för en förrådsbyggnad utan VA-installationer och den visar en situation när bostadsenhetsavgiften inte står i proportion till avgiften.

Domen förtydligar hur nyttoprincipen i 31 § LAV ska tolkas och ger ytterligare förståelse för VA-nyttan.

Bakgrund

Fastigheten ligger inom ett kommunalt verksamhetsområde för vatten, spillvatten och dagvatten. Förbindelsepunkt är upprättad, vilket innebär att betalningsskyldighet enligt LAV inträtt.

På fastigheten finns byggnader som används för uthyrning av förrådsutrymmen. En av byggnaderna, även denna avsedd för förrådsuthyrning, saknar helt VA-installationer. Denna byggnad uppfördes under 2023 enligt bygglov.

Anläggningsavgiften beräknades enligt gällande VA-taxa med bostadsenhetsavgift baserad på byggnadens bruttoarea. Till skillnad från tidigare års VA-taxor i kommunen fanns det 2023 ingen möjlighet att reducera antalet beräkningsgrundande bostadsenheter. Avgiften beräknades därför utifrån fullt antal enheter enligt taxans schablon. Fastighetsägaren begärde jämkning av avgiften med i första hand 60% och i andra hand det som domstolen finner skäligt.

Mark- och miljödomstolens domskäl

Mark- och miljödomstolen ansåg att VA-taxan hade tillämpats korrekt och att taxans konstruktion var förenlig med LAV. Domstolen bedömde att fastigheten hade betydande nytta av den allmänna VA-anläggningen och ansåg därför att det saknades skäl att jämka avgiften.

Mark- och miljööverdomstolens domskäl

Mark- och miljööverdomstolen gjorde en annan bedömning. Domstolen konstaterade att byggnaden används uteslutande som förråd och helt saknar VA-installationer. Domstolen ansåg att den här byggnaden inte hade lika stor nytta av VA-anläggningen som andra liknande fastigheter. Nyttan stod alltså inte i samma proportion som för övriga fastigheter i samma kategori.

Domstolen konstaterade att nyttorelationen var så uttunnad att byggnadens bruttoarea inte längre var ett rättvisande mått på nyttan av VA-anläggningen. För att uppnå en skälig och rättvis avgiftsfördelning justerades antalet beräkningsgrundande bostadsenheter med 1/4, medan avgiften per enhet tillämpades enligt taxan.

VA Strategis kommentarer

Domen är särskilt intressant eftersom VA-taxan för 2023 saknade möjlighet att justera antalet bostadsenheter. Detta kan jämföras med Svenskt Vattens förslag P120 som innehåller en reduktion för byggnader som används som lager (lagerbyggnader). Domen visar varför en sådan justeringsmöjlighet numera finns med i Svenskt Vattens normalförslag till VA-taxa och i många kommuners VA-taxor – nämligen för att taxan ska följa rättspraxis.

Rättspraxis har även tidigare slagit fast att det finns situationer där nyttan av VA-anläggningen blir så uttunnad att en strikt tillämpning av taxans schabloner, i form av oförändrat antal beräkningsgrundande bostadsenheter, inte leder till en skälig och rättvis avgiftsfördelning. Domen är ett tydligt exempel på detta. Även om taxor får tillämpas schablonmässigt, visar domen att justeringar kan bli nödvändiga när schablonerna leder till resultat som inte är förenliga med nyttoprincipen.

Men, domen visar också att det är skäligt att beräkna bostadsenhetsavgifter för en byggnad som inte har några VA-installationer. Det krävs alltså inte VA-installationer i en byggnad för att den ska ha en VA-nytta!