Artikel av VA Strategi, januari 2020

Under många år upplevdes läget relativt låst runt om i landet när det kom till Trafikverkets betalning av dagvattenavgifter. Nu kan vi på VA Strategi glädjande nog se att det börjar förändras – åtminstone i de fall huvudmannen kan redovisa kostnader och fördelning på ett tydligt sätt.

Enligt 27 § lag (2006:412) om allmänna vattentjänster (LAV) ska den som ansvarar för att allmän platsmark ställs i ordning och underhålls betala en avgift för den allmänna VA-anläggningen. Avgiftsskyldigheten inträder om det finns ett behov av att dagvattnet leds bort med hänsyn till hälsan eller miljön och kommunfullmäktige har fattat beslut om verksamhetsområde för dagvattentjänster (eller avlopp). Trafikverket och andra allmän platsmarkhållare ska betala avgifter för vägar och ytor som ligger inom beslutade verksamhetsområden under förutsättning att huvudmannen har ordnat de anordningar som krävs och informerat den avgiftsskyldige om detta.

Enligt Trafikverkets rutiner för hantering av fakturor som rör VA-avgifter ska de hämta uppgifter och underlag från huvudmannen. Trafikverket vill säkerställa att grunden för debiteringen är korrekt när en avgift begärs första gången och när Trafikverket kan konstatera att vattentjänstlagens krav är uppfyllda så betalar de fakturan. Tanken är att de sedan ska betala fakturorna utan att genomföra ytterligare kontroller så länge det inte sker några större förändringar av avgiften eller debiteringsunderlaget.

För att huvudmannen ska ha rätt att ta ut en avgift för dagvatten gata (Dg) krävs först och främst ett beslut från kommunfullmäktige där det framgår att en dagvattenavgift ska tas ut från allmän platsmarkhållare, avgiften måste alltså finnas i VA-taxan. Detta beslut måste förnyas varje år om det inte framgår av beslutet att VA-taxan gäller tills vidare.

Enligt 30 § LAV får inte avgifterna för vattentjänsten Dg överskrida det som behövs för att täcka kostnaderna för den vattentjänsten. Lagen har alltså pekat ut att huvudmannen måste kunna redovisa hur stora kostnaderna är för just vattentjänsten Dg. Det innebär att huvudmannen måste kunna redovisa kostnaderna separat för alla fyra vattentjänster (V, S, Df, Dg).

Avgifter för bortledning av vatten från allmänna platser (Dg) ska fördelas skäligt och rättvist mellan fastighetsägare och allmän platsmarkhållare. Både fastighetsägare och allmän platsmarkhållare har nytta av att vägar och allmän platsmark hålls torra och eftersom dagvattensystemet i de allra flesta fall tar emot dag- och dränvatten från både fastighetsmark och allmän platsmark måste huvudmannen hitta ett sätt att fördela dagvattenkostnaden mellan de två vattentjänsterna Df och Dg. Fördelningen kan t.ex. göras utifrån ytor och avrinningskoefficienter. Huvudmannen ska också redovisa vilka ytor som ligger till grund för avgiften och var VA-anläggningen tar emot dag- och dränvattnet.

Just Trafikverket har en organisation med erfarenhet av att granska beräkningsunderlag och de ställer krav på att redovisningen är tydlig. Dessa krav har alla avgiftsskyldiga rätt att ställa gentemot huvudmannen. Så länge huvudmannen:

• har beslutade verksamhetsområden för Dg (eller D eller A) och en VA-taxa med avgifter för Dg (även avgift för allmän platsmarkhållare)
• kan visa var det finns en allmän anläggning som tar emot dag- och dränvatten och hur den leder vattnet till recipient eller rening
• redovisar kostnader uppdelade på vatten, spillvatten och dagvatten med en fördelning mellan Df och Dg
• redovisar vilka ytor som avleds till den allmänna dagvattenanläggningen (eller avloppsanläggningen)

så bör det inte vara några problem att få Trafikverkets fakturor betalda och även andra fakturor för dagvattenavgifter som ifrågasätts. Vi på VA Strategi vet såklart att det inte “bara” är att ordna det här men vi vet att det är möjligt. Vill ni ha stöd i arbetet är ni välkomna att höra av er till oss på VA Strategi.