Som du säkert märkt skriver och pratar vi ofta om vattentjänstlagen och VA-taxan. Det finns en annan föreskrift som reglerar VA-verksamheten i en kommun, kommunens ABVA (allmänna bestämmelser för användandet av den allmänna VA-anläggningen). Svenskt Vatten har under en tid arbetat med ett omarbetat förslag till ABVA där till exempel dagvattenfrågan lyfts fram. Nu ligger det ute på remiss och vi på VA Strategi har granskat förslaget. I denna artikel delar vi med oss av våra tankar.
I 21 § LAV finns bestämmelser om hur den allmänna VA-anläggningen får användas. Dessa är allmänt hållna och innebär i princip att fastighetsägare inte får använda en allmän VA-anläggning på ett sätt som innebär skador eller olägenheter för huvudmannen eller någon annan.
Utöver 21 § finns utrymme för kommuner att anpassa sin VA-verksamhet efter sina lokala förutsättningar genom att meddela föreskrifter. Enligt propositionen till vattentjänstlagen är lagens bestämmelser inte alltid tillräckliga för att reglera användningen av VA-anläggningen och det är därför lämpligt att kommunen ges rätt att besluta om föreskrifter som passar de lokala förhållandena. Kommunens möjlighet att meddela sådana föreskrifter framgår av 23 § LAV och förordningen om allmänna vattentjänster.
Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster
23 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen får meddela ytterligare föreskrifter om användningen av allmänna va-anläggningar.
Förordning (2007:701) om allmänna vattentjänster
2 § Kommunen får meddela ytterligare föreskrifter om användningen av allmänna va-anläggningar.
Dessa föreskrifter meddelas vanligtvis genom att kommunen beslutar om ABVA – allmänna bestämmelser för användande av kommuns allmänna vatten- och avloppsanläggning. ABVA är en kommunal föreskrift, vilket innebär att kommunen ensidigt tar beslutet och det gäller automatiskt för de fastighetsägare och andra parter i VA-förhållandet som använder den allmänna anläggningen och finns inom beslutat verksamhetsområde.
Många kommuner har valt att följa Svenskt Vattens publikation P94 (2007), som ger ett förslag till text i ABVA. P94 innehåller till exempel bestämmelser om vad VA-huvudmannens skyldighet att tillhandahålla vattentjänster innebär, vad som inte får tillföras spillvattenledningar och VA-huvudmannens möjlighet att tillfälligt avbryta tillhandahållandet om det krävs för att utföra till exempel reparationsarbete.
Svenskt Vatten har arbetat med att uppdatera P94 och nu finns ett omarbetat förslag ute på remiss. Det har visat sig att det inte är helt enkelt att kombinera önskade förändringar med gällande lagstiftning. På VA Strategi tycker vi att det är bra att Svenskt Vatten arbetar med detta och vi engagerar oss genom att lämna in ett remissvar. I denna artikel delar vi med oss av några av de tankar vi har på förändringen. Vad kommer förändringarna innebära för huvudmannen och vilka följdeffekter kan ny reglering på dimensionering och avgiftsuttag?
En stor förändring i det nya förslaget är att bestämmelser för användningen av den allmänna avloppsanläggningen har delats upp i en del för spillvatten och en del för dagvatten. Det är ett försök att möta de frågor och utmaningar som dagvatten orsakar. Klimatförändringar, mer intensiva regn och bebyggelseutveckling, men också förorenat dagvatten har gjort att dagvattenfrågor blossat upp i allt större utsträckning på senare tid. Vilka krav kan vi egentligen ställa på användare av den allmänna VA-anläggningen?
Följande paragraf är ny i föreslagen ABVA:
19 § Huvudmannen är inte skyldig att ta emot dag- och dränvatten vars volym eller föroreningsmängd mer än oväsentligt avviker från dagvatten från bostäder (hushållsdagvatten). Fastighetsägaren kan därvid vara skyldig att reducera tillförseln eller rena vattnet enligt huvudmannens anvisningar.
I 19 § finns begreppet hushållsdagvatten. När det gäller dricks- och spillvatten så finns det sedan länge riktlinjer för vad som utgör hushållsändamål. När det kommer till dagvatten finns ännu inte några sådana riktlinjer, och frågan är om begreppet hushållsändamål är applicerbart även för dagvatten.
Dagvatten har en annan karaktär än övriga vattentjänster och kommunen har ett ansvar att leda bort dag- och dränvatten från olika typer av ytor i verksamhetsområdet. Det kan vara från bostadsfastigheter, handelsfastigheter, industrifastigheter, skolor, vård- och omsorg men också från allmän platsmark. Detta bredare ansvarsområde skulle kunna innebära en svårighet att koppla till begreppet hushållsändamål. För att det nya förslaget ska bli användbart och kunna försvaras tror vi att kommunernas VA-huvudmän behöver stöd i tolkningen av begreppet. Var går gränsen mellan hushållsdagvatten och ett dagvatten som inte omfattas av kommunens skyldighet enligt vattentjänstlagen?
En annan fråga är vad de nya bestämmelserna om mottagande av dagvatten skulle innebära i förhållande till kravet på att VA-anläggningen ska tillgodose skäliga anspråk på säkerhet enligt 13 § LAV. I dagsläget finns dimensioneringsanvisningar i P110 som Svenskt Vatten har tagit fram. Hur anläggningen bör dimensioneras avgörs bland annat av typen av bebyggelse, om det är tätort eller inte och hur marken ser ut. Begreppet hushållsdagvatten används inte alls i P110 och vi undrar hur den nya bestämmelsen i ABVA kommer att förhålla sig till riktlinjerna.
En sista reflektion är kopplad till vår expertis, VA-taxan. När vi var med och tog fram P120 var dagvattenavgifterna en av de stora frågorna. Dagvattenavgifter tas i P120 ut per kvadratmeter tomtyta. Vad händer om en fastighetsägare förväntas ta hand om visst dagvatten på egen hand men taxans regler innebär debitering av hela ytan? Förväntas huvudmannen teckna avtal med fastighetsägarna eller bör P120 anpassas till begreppet hushållsdagvatten i det nya förslaget till ABVA?
På VA Strategi har vi lusläst även övriga delar av det nya förslaget och vi bidrar med våra synpunkter till Svenskt Vatten. Vi ser fram emot ett nytt förslag till ABVA!
Vill du få tillgång till fler artiklar?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!
