I Sverige har riksdagen delegerat rätten att besluta om VA-avgifter till kommunen och detta har gjorts genom 34 § LAV, där det står att kommunen får meddela föreskrifter om taxan. VA-avgifter är i grunden obligatoriska (tvingande) avgifter som kommer av det kommunala ansvaret att tillhandahålla allmänna vattentjänster under vissa förutsättningar.
Det blir allt vanligare med olika former av kommunala VA-bolag i Sverige och frågan om vem som har rätt att besluta om VA-taxan känns då viktig att belysa. Får VA-huvudmannen besluta om VA-taxan? Kan kommunen delegera beslutsrätten vidare till ett bolag? I den här artikel belyser vi frågor såsom ansvar, delegation och risker med en otydlig beslutsprocess.
Enligt regeringsformen får kommuner endast besluta om att ta ut obligatoriska avgifter om riksdagen har gett kommunerna ett bemyndigande att göra det. Detta bemyndigande har som sagt skett genom 34 § LAV. Det är däremot inte möjligt att helt delegera rätten att besluta om och ta ut tvingande avgifter till ett bolag – det skulle strida mot grundlagen. På så vis säkerställs ett demokratiskt inflytande genom att de folkvalda beslutar om en så pass ingripande åtgärd som VA-taxans avgifter innebär. När vi pratar om att kommunen ska ta beslut om VA-taxan så är det just de folkvalda i kommunfullmäktige (KF), kommunens högsta beslutande organ, som ska ta beslutet.
Trots ovanstående kan vi utifrån andra stycket i 34 § LAV förstå att det går att överlåta åt huvudmannen att bestämma avgifternas belopp.
34 § Avgifternas belopp och hur avgifterna skall beräknas skall framgå av en taxa. Avgifterna får inte bestämmas till högre belopp än vad som är förenligt med bestämmelserna i 30–33 §§.
Kommunen får meddela föreskrifter om taxan. Kommunen får överlåta åt huvudmannen att bestämma avgifternas belopp enligt beräkningsgrunder i kommunens taxeföreskrifter.
I propositionen till vattentjänstlagen konstateras att det måste vara kommunen som beslutar om taxan. Ett VA-bolag får bara lov att arbeta med förvaltning, det vill säga tillämpning av taxan, och ska inte ta några egentliga beslut. Enligt propositionen är det ändå möjligt att genom taxan ge den normativa grunden för beräkningen av avgifter, men att låta huvudmannen beräkna de faktiska beloppen. Propositionen föreslår att detta till exempel skulle kunna göras genom att vikta taxeparametrarnas betydelse med hjälp av relationstal.
Vi försöker konkretisera vad som avses med den normativa grunden och dessa relationstal.
Att genom taxan ge huvudmannen den normativa grunden för beräkning av avgifter innebär att taxan (taxeföreskriften) måste innehålla särskilda bestämmelser. Ett bra exempel på detta ur juridisk synvinkel (men kanske inte ekonomisk i dagsläget) är Svenskt Vattens tidigare basförslag till VA-taxa (P96), vilket innehåller bestämmelser om indexjustering enligt följande:
§ 22
Avgifter enligt § 14 är baserade på indextalet … (20..-..) i konsumentprisindex, KPI. När detta index ändras får huvudmannen reglera avgiftsbeloppen därefter, dock inte oftare än en gång årligen.
Vi ser att taxebestämmelsen ger huvudmannen rätt att reglera avgifterna utifrån en tydlig ram – KPI. Här ger taxan den normativa grunden för beräkningen och huvudmannen får göra denna justering en gång per år utan ett beslut i KF.
Enligt propositionen föreslås också en möjlighet för huvudmannen att justera avgifterna i taxan genom att vikta taxeparametrarnas inbördes förhållande med hjälp av relationstal. Såsom vi tolkar denna metod så skulle det krävas en avancerad beräkningsmodell för avgiftsberäkning som säkerställer att de olika taxeparametrarna behåller sitt förhållande gentemot varandra när den totala intäkten höjs. Dessutom måste beräkningsmodellen ta hänsyn till de många lagkrav som finns på kostnadsfördelningen i taxan. En komplex ekvation! Hur metoden sedan ska beskrivas genom en bestämmelse i själva taxeföreskriften är svårt att säga, men en bestämmelse i VA-taxan är helt nödvändig. Det är genom taxebestämmelsen som huvudmannen ges rätten att justera avgiftsbeloppen i taxan.
Domstolarna har i ett par fall uttalat sig om hur taxan ska se ut och vad som kan överlåtas till huvudmannen. Vattenöverdomstolen sa redan 1979 (DT 25) att generalklausuler i taxan, som gav huvudmannen möjlighet att själv bestämma avgift från fall till fall, inte var förenligt med vattentjänstlagen.
Nyligen kom ett rättsfall från Mark- och miljööverdomstolen (M 7842-22) som är mycket relevant och intressant. Det handlar om en bostadsrättsförening som väckte talan mot det kommunala VA-bolaget och krävde återbetalning av VA-avgifter. Bostadsrättsföreningen ansåg inte att VA-bolaget hade rätt att besluta om avgiftsändringar såsom de gjort. Fallet innehåller olika delar och det som vi fokuserar på i denna artikel är delen som handlar om den taxa som antogs av KF 2012. I VA-taxan framgår det att VA-bolaget är huvudman för den allmänna anläggningen och att bolagets styrelse har rätt att besluta om avgiftsnivåer. Denna information i VA-taxan hittas normalt i den inledande delen (VA Strategis kommentar).
I domskälen skriver MÖD att det finns krav på klarhet och förutsebarhet i beslut om avgifter och att delegation av normgivningsmakt inte är möjligt. Det innebär att det inte är möjligt att delegera genom att skriva i taxan att bolagets styrelse har rätt att besluta om avgiftsnivåer (VA Strategis kommentar). I taxan fanns bestämmelser som gav huvudmannen rätt att ändra avgiftsbeloppen utifrån KPI, men det fanns inga ytterligare bestämmelser om avgiftsreglering. Eftersom avgiftshöjningen som gjorts inte motsvarade förändringen i KPI hade VA-huvudmannens beslut om höjning inte haft grund i taxan, och bolaget dömdes därför att betala tillbaka den överstigande delen.
Målet har överklagats till Högsta domstolen och efter kommunikation med HD har VA Strategi fått informationen att målet är pågående och inget beslut om prövningstillstånd har ännu fattas.
Vi ser relativt ofta förenklade versioner av VA-taxan, fristående prislistor där anläggningsavgifter och brukningsavgifter framgår men inte övriga bestämmelser, och vi hör om VA-bolag som själva tar beslut om avgiftsnivåer. Ett sådant arbetssätt innebär en risk och konsekvensen kan bli återbetalningsskyldighet såsom i rättsfallet ovan. Det bör också nämnas att nu gällande taxeförslag från Svenskt Vatten, P120, inte innehåller några bestämmelser som ger VA-huvudmannen rätt att justera avgifterna i VA-taxan. Om din kommun har en VA-taxa som följer utformningen i P120 ska KF ta beslut om er VA-taxa och era avgiftsjusteringar.
Vår starka rekommendation är att kommunfullmäktige tar beslut om VA-taxan och avgifterna årligen. Även om det framstår som möjligt att införa bestämmelser i taxeföreskriften som ger VA-huvudmannen rätt att räkna upp avgifterna utifrån en särskild beräkningsgrund verkar detta mycket komplicerad att lösa i praktiken. Det finns också fördelar med att kommunen hålls informerad och involverad i frågan om VA-taxans utformning och avgifternas nivåer. Allmänna vattentjänster är ett kommunalt ansvar och med detta ansvaret kommer också ansvaret att besluta om avgiftsnivåerna.
Vill du få tillgång till fler artiklar?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!
