Kostnadstäckningsgraden är en svår men viktig del i arbetet med anläggnings­avgifterna. Kommunen behöver hålla koll på vilka kostnader som anläggnings­avgifterna ska täcka och sen ska kostnaderna fördelas rättvist och skäligt i avgifter. För att veta hur prick­säkra avgifterna sen väl blev behöver utfallet analyseras och jämföras – verkliga investerings­utgifter mot verkliga avgifts­intäkter. Vad blev kostnads­täckningsgraden? Men varför är kostnads­täcknings­graden viktig?

Att beräkna anläggningsavgifter handlar i första hand om att gissa in i framtiden, att vara delaktig i kommunens planerings­arbete och att använda så bra prognoser för kommande utbyggnad som möjligt. Grundprincipen är att anläggningsavgifterna ska täcka investeringsutgifter för att bygga ut VA till nya fastigheter där kommunen tagit beslut om verksamhetsområde. Det finns en gräns för vilka investeringsutgifter som får tas med i kalkylerna och följande regleras i vattentjänstlagen:

32 § Anläggningsavgifterna skall bestämmas på beräknings­grunder som innebär att en fastighetsägare inte behöver betala mer än vad som motsvarar fastig­hetens andel av kostnaden för att ordna va-anläggningen.

I princip kan sägas att anläggningsavgifterna inte får täcka kostnader för drift och underhåll, men det finns inget förbud mot att brukningsavgifterna täcker en del av utbyggnads­­kostnaden. Om kommunen låter bruknings­avgifterna täcka del av utbyggnads­kostnaden är det däremot viktigt med rättvisa över tid. Vi brukar benämna detta som kostnadstäckningsgrad för nyanslutning, och om anläggnings­­avgifterna inte täcker hela utbyggnads­kostnaden är kostnads­täcknings­graden lägre än 100%. Om kommunen beslutar att anläggningsavgifternas kostnadstäckningsgrad ska ligga på till exempel 80% bör kommunen arbeta för att detta ska stämma över tid. Kostnadstäckning har visat sig vara en viktig del i kommunens arbete med anläggnings­avgifterna i fall som särtaxa blivit aktuellt. Här ett referat om just kostnadstäckningens betydelse.

Växjö TR M 271-16 (dom 2017-03-20)

Saken: anläggningsavgift (särtaxa)
Oskarshamns kommun tog 2015 beslut om särtaxa för anläggningsavgifter för totalt tio fastigheter. Två av de berörda fastighetsägarna överklagande beslutet och fick rätt i mark- och miljödomstolen, som beslutade att avgift skulle utgå enligt normaltaxa.

Fastighetsägarna: eftersom kommunens normaltaxa har en kostnadstäckning på 80%, och särtaxan skulle innebära en hundraprocentig kostnadstäckning, ska kommunen debitera fastighetsägarna på sätt som motsvarar normaltaxan och inte enligt särtaxa. Det finns inga beaktansvärda kostnadsskillnader eller särförhållanden i övrigt i det aktuella området (Sörvik) som motiverar en tillämpning av särtaxa, varför debitering ska ske enligt normaltaxa.

Kommunen: målsättningen vid va-projekt är alltid hundraprocentig kostnadstäckning genom anläggnings­avgifter. Den faktiska kostnaden för va-projektet i Sörvik översteg normaltaxan med över 30%, vilket rent kostnadsmässigt motiverade särtaxan. Dessutom råder särförhållanden i området: va-ledningen är delvis placerad i vatten och är till stor del därför endast ensidigt täckt av anslutna fastigheter, som på ena sidan ledningen ligger på rad mot vattnet.

Mark- och miljödomstolens domskäl: skillnaden mellan den kostnadstäckning som kommunen fått genom de olika taxorna är ungefär 20%, särtaxan gav kommunen hundraprocentig kostnadstäckning och normaltaxan 80%. Domstolen bedömde att kommunen inte påvisat särpräglade förhållanden inom Sörvikområdet, eftersom kommunen ej redovisat några uppgifter om vilka faktiska kostnader som ligger till grund för beräkningen av normaltaxan och ej heller visat att kostnadsskillnaderna är så beaktans­värda att det skulle motivera en särtaxa. Domstolen fann därför att det saknades skäl att ta ut anläggningsavgift enligt särtaxan, och att normaltaxa istället skulle utgå.  

Vi på VA Strategi har haft förmånen att analysera och räkna många anläggningsavgifter genom åren och det är verkligen intressant att se hur olika organisationer arbetar och hur olika beräkningsunderlagen ser ut. Vi tror inte att avgifts­nivåerna bara handlar om hur olika förutsättningarna är i olika kommuner. Det är självklart att det kostar mer att anlägga i vissa områden än i andra, men vår erfarenhet är att uppföljningsarbetet och kunskapen om kalkyler och prognoser också varierar en hel del från organisation till organisation. Hur ska vi hjälpas åt i branschen för att hitta bra arbetssätt för att ta fram beräkningsunderlag, analysera utfall och planera för framtiden? Vi tror att det är här som fokus behöver ligga när ni jobbar i era egna organisationer och tillsammans med andra kommuner. Med hjälp av ett bra beräkningsverktyg blir själva beräkningsarbetet, dvs. arbetet med att räkna fram de faktiska anläggnings­avgifterna, jämföra och analysera resultatet samt motivera konsekvenserna, enklare.

I höstas fick VA Strategi glädjande nog ett innovationsbidrag från Almi för vår idé att ta fram ett beräkningsverktyg för att räkna fram anläggningsavgifter. Verktyget ska kunna användas självständigt av er som jobbar för Sveriges VA-huvudmän. Vi har nu under några månaders tid jobbat intensivt för att skapa ett användarvänligt och bra verktyg som nu börjar bli redo att användas. Vi kallar verktyget VA S Ansluta.